Så går det när yrkesdomarnas och advokaternas kollegialitet får fritt spelrum
”Europarådet vill se hårdare tag mot mygel” (2013) – ”Växande problem med korruption i EU – Bakläxa för Sverige” (2014)
Men viktigast är att förbättra yrkesdomarnas etik! Studera flera avskräckande praktikfall!
Detta är ett rättssäkerhetsproblem, som hundratals svenskar och småföretag råkat ut för:
Kan en vanlig svensk få en tvist mot advokat prövad av en objektiv, opartisk domstol? Många inbillade sig detta, men upplevde i verkligheten att auktoriserade rättstjänare nästan alltid särbehandlades positivt av domstolarna till nackdel för de f d klienterna. Erfarenhetsmässigt gynnas advokaterna i 97 fall av 100.
Tre dubiösa civilmål efter varandra! Läs om ett alarmerande exempel bland många
(korruption i rättssystemets krona)! Uppgifterna har skriftliga belägg.
Skadeståndskrav mot advokat i Ängelholms tingsrätt för hennes vårdslösa, trolösa och illojala processföring i Malmö tingsrätt i rättsfallet NJA 1992 sid 403.
En stor rättsutredning angående advokaten Lena Ström’s processföring i Malmö tingsrätt för huvudmannen Klemeco Nord AB utfördes av två erfarna advokater (Sven Jernryd och Ulf Jönsson, Lund) och slutgranskades av professorn i processrätt Lars Heuman. Dessa jurister och rättsavdelningen på Folksam, rekommenderade Klemeco’s ensamägare Bertil Burström att rikta skadeståndskrav mot Ström.
Bakgrunden till efterföljande ansvarstvist mot Ström i Ängelholms tingsrätt är denna. Se även NJA 1992:60.
Klemeco var producent av patenterade byggkomponenter. Klemeco stämde med hjälp av ombudet advokaten Ström, grossisten Jernmanufaktur AB för flera skadebringande brott mot ett skriftligt ensamrättsavtal, som bolagen ingått året innan. Malmö tingsrätt avslog Klemeco’s skadeståndsyrkande. Hovrätten var av motsatt uppfattning och utdömde ett skadestånd till Klemeco på ca 450 000 kronor. Målet togs upp av Högsta domstolen, som dömde lika som Malmö tingsrätt och ogillade Klemeco’s talan (NJA 1992 s 403). HD pekade dock på betydelsen av arbetsplikten i avtalet; punkt 5.1. HD:s förarbeten och ”Trycket” andades förvåning över att punkten 5.1 inte hade åberopats slutligt. I Malmö TR hade flera vittnen dock inkallats av Klemeco och hördes under ed; explicit angående brottet mot punkt 5.1 (ett vittne var f d säljare hos motparten!). Klemeco och Ström var redan från början eniga om att 5.1-brottet var det juridiskt mest relevanta och att samtliga brott skulle åberopas, vilket framgick tydligt av ett dussin inlagor. Efter huvudförhandlingen uppdagade huvudmannen Burström/Klemeco att advokaten Ström hade vilsefört uppdragsgivaren. Ström hade alls inte åberopat punkten 5.1 i Malmö TR! Förutom att detta innebar stort svek mot huvudmannen, innebar det även rättegångsmissbruk, då ju flera vittnen hördes för att styrka en grund som inte åberopades! Ström hade heller inte anfört den brevväxling, som styrkte Klemeco’s grundvillkor för en skriftlig ensamrätt för grossisten Jernmanufaktur. Ström åsidosatte alltså en advokats obligatoriska plikt att gardera huvudmannens talan genom att åberopa alla relevanta avtalsbrott. Inte heller undersökte advokaten Ström eventuell förekomst av standardavtal. Att det fanns ett sådant (EÅ85), som såg ut att ha varit förlaga till det av Jernmanufakturs advokat specialskrivna, garantiliknande ensamrättsavtalet framkom först efter hovrättens dom – i en av domarnas skiljaktiga mening!
Anmärkningsvärt är att advokaterna som utförde rättsutredningen inte krävde att Ström, på grund av sin allvarliga desinformation och avvikelse mot uppdragets plikter, borde ha bevisbördan vid invändning att dessa brister inte kan ha inverkat på det rättsliga utfallet för Klemeco. Kollegornas mörkande av Ströms vilseförande förklaras av vad en av rättsutredarna råkade yppa till Burström: ”Det här är en besvärlig balansgång”. Ström var ledamot i Advokatsamfundets huvudstyrelse. Ängelholms tingsrätt avvisade Klemeco’s skadeståndsyrkande med: ”… tvärtom ger utredningen belägg för att hon skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet.” (sid 17 i dom Dt 7, 1996; ”hon” syftar på advokaten Lena Ström).
Dagen innan första huvudförhandlingsdagen i Ängelholms tingsrätt gjorde Ström en processuell kupp genom att inlämna en 28-sidig inlaga till var och en av tingsrättens domare. Klemeco’s ställföreträdare Burström fick inlagan via post, kvällen efter första huvudförhandlingsdagen. När dessa två dagar var över, kunde Burström läsa inlagan noga och upptäckte flera uppseendeväckande motsägelser. Hovrätten, som fick Klemeco’s överklagande, nödgades därför godkänna flera nya relevanta bevis, men låg sedan på målet i tre år. Burström anmälde dröjsmålet till JK, vilket resulterade i att avdelningschefen tvangs förklara ”sin måhända dubiösa handläggning”, innebärande kritik från JK. Samma hovrättslagman och hans tre yngsta adepter avgjorde målet efter två dagars förhandling genom att fastställa tingsrättens dom blankt, utan att omnämna Klemeco’s nya bevis, vilka hade tydlig bäring på tingsrättens domskäl (Dom DT 4231 den 4 nov 1999). Då lagmannen varit motpart till Burström hos JK, var domaren egentligen jävig. Högsta domstolen beviljade ingen överprövning. Samtliga domstolar var följaktligen eniga om att Ström förtjänade tingsrättens beröm!
Neutrala och hederliga jurister som granskat ärendet finner inga skäl till beröm – däremot anledning till allvarlig kritik. Det grundlösa berömmet liknar ”upp-och-nedvända världen”. Ström lyckades ju genom sin desinformation vilseleda Klemeco så att hon kunde återkalla åberopandet av brottet mot arbetsplikten (Jernmanufaktur’s allvarligaste avtalsbrott). Men kan trolöshet och medvetna underlåtelser betecknas som ”skickligt” och lovprisas i en rättfärdig domstol? Det handlar ju inte om ”olycksfall i arbetet”, utan om favorisering av svaranden och medvetet missgynnande av motparten (käranden). Juristdomarna kände sig nog tvungna att omöjliggöra för överinstansen att vända på tingsrättens dom, samt omöjliggöra för Klemeco att uppbåda juridisk hjälp utan pengar. Annars hade advokatkåren tappat ansiktet, vilket spillt över på rättsväsendet.
Det var en avgörande nackdel att advokatbyrån Sven Jernryd, Lund, hade undanhållit och mörkat att Lena Ström hade desinformerat sin huvudman under den treåriga rättegången i Ängelholms tingsrätt. Därför inlämnades en stämningsansökan mot Jernryd till Lunds tingsrätt. Denna avvisades utan delgivning. Efter ytterligare argumentation i en ny ansökan, gavs svaret att det måste finnas en reell skada som processföremål. I detta fall hade Högsta domstolen, enligt NJA 1992 sid 403, redan fastslagit att ensamrättsavtalet inte hade skadestånd som sanktion, påstod Lunds tingsrätt! Hovrätten var av samma uppfattning. Detta är häpnadsväckande då domstolen självfallet känner till de allmänna rättsgrundsatserna, ”Pacta sunt servanda” samt oaktsamhetsrekvisitet och att detta kan grunda skadestånd. Men i rättvisans namn: HD bedömde endast punkten 3.1 i avtalet! Denna var ju var den enda klausul som åberopades av Ström, som hade tagit mutor och försatt sig i ett brottsligt beroendeförhållande till en intressent hos Jernmanufaktur. Övriga klausuler kan mycket väl vara skadeståndssanktionerade, men detta hade HD inte haft uppe till bedömning! Domstolsväsendet skall motsvara högt ställda krav. Domare som favoriserar ena parten genom att negligera grundlagen och Högsta domstolens uttalanden, gör sig skyldig till grovt tjänstefel med skadeståndsansvar. Är brotten systematiska, vilket det finns hundratals exempel på, blir bedömningen ännu hårdare.
1996 förbisåg man naturligt nog att Internet tjugo år senare kunde offentliggöra rättsövergrepp – worldwide! Frågan är när rikspolitiker och chefsjurister inser risken att allmänhetens tilltro till rättvisan når botten? Ett säkert sätt att förhindra detta är att rättstillämpningen blir lika för alla, oavsett partställning och oavsett om man företräds av advokat eller ej.
Undertecknad har forskat i den svenska rättskulturen och sett att advokater som är svarande i skadeståndsmål favoriseras av domstolarna. Burström klagade till Europadomstolen (avd 2), som skulle uttala sig huruvida konventionsbrott förekommit i tvisten mot advokaten Ström vid Ängelholms tingsrätt samt i hovrätten. ECHR’s dom 19 dec 2006 i mål 73 841/01: Nej, Klemeco har fått en rättvis rättegång.
Klemeco’s klagomål på tidsutdräkten? ECHR: Ja, sju år är alldeles för lång väntan. Under denna tidsperiod tog Advokatsamfundets ordförande Elisabet Fura-Sandström tjänst vid ECHR:s avd 2 och involverades som domare i detta ansvarsmål mot Svenska staten (särbehandling m m)! Elsabet Fura är numera Sveriges chefs-JO!
Handläggare på ECHR har fifflat i förarbetet och anfört bagatellartade skäl och alls inte de starka skäl som Klemeco rätteligen åberopade i klagomålet till ECHR. För en initierad framstår det alltså tydligt att ECHR:s domskäl var ”riggade”. Den falska redovisningen av klagandens skäl kan inte överklagas till någon kontrollinstans – det finns ingen! Därför vänder jag mig till rikspolitikerna, på förekommen anledning (se rubrik), vilka borde kontrollera saken då ingen annan gör det. Men dessvärre vet jag att juristkollektivet har släppts vind för våg utan tillsyn av oberoende granskare.
Många är övertygade om att Klemeco har utsatts för ett medvetet ”justitiemord”. Denna uppfattning delas även av flera juridikprofessorer och andra sakkunniga.
När Ström stämdes av Klemeco tvangs hon lämna samfundsstyrelsen 1993 och avveckla advokatbyrån, samt sälja kontorsvillan och ta tjänst i Belgien. ”Snälla” kollegor har berättat att detta orkestrerades av Advokatsamfundet, men som lämnade Burströms disciplinanmälan och skadeståndskrav utan avseende. Den oförvitlige ställföreträdaren till Klemeco förlorade miljoner och blev utblottad (nödgades även betala för sitt konkursmässiga bolag), juristdomarna fick sina löner och inblandade advokater tillgodogjorde sig sexsiffriga arvoden. Liknande konsekvenser har drabbat hundratals familjer, som felaktigt trott att en domstol är objektiv, även om en advokat är svarande i en civilrättslig tvist.
Anm: Av intresse är att Sven Å, Göteborg, var hälftenägare i Klemeco 1982-1984. Sven Å hade representerat ett statligt företag i bl a Libyen och Nigeria. Blev sedan fastighetsexploatör och överutnyttjade statliga renoveringsbidrag genom falska fakturor. Sven Å försöke köpa Burströms patent med svarta pengar. Uppfinnaren genomskådade kompanjonens moral och löste ut honom. När Jernmanufaktur’s avtalssvek noterades, upptäcktes samtidigt att Sven Å hade lierat sig med Klemeco’s grossist och sedermera motpart Jernmanufaktur, trots skriftligt avtalat konkurrensförbud. Det har framkommit att Sven Å via grossisten Jernmanufaktur försökte tillskansa sig Burströms patent. Detaljerad kronologisk redovisning med tillhörande bevis, se: http://www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm